Daniel genomgår ett andligt uppvaknande under tiden som han avtjänar ett straff på en ungdomsanstalt, men hans kriminella bakgrund hindrar honom från att bli präst. Efter frigivningen flyttar han till en liten by där han strax efter ankomsten drar en vit lögn om att han är präst, vilket leder till att han snabbt blir bygdens spirituella auktoritet. Byn bär på ett kollektivt sår och Daniel tar på sig uppgiften att läka det. Plötsligt får hans liv mening! Men hans förflutna, och det överhängande hotet om att sanningen snart ska uppdagas, gör att han samtidigt utkämpar en gastkramande inre kamp mellan det sakrala och profana.
Billi reser till Kina för att ta farväl av sin farmor i denna varma dramakomedi, men familjen vägrar berätta för farmodern att hon är dödssjuk. Lulu Wangs personliga berättelse tar sig hjärtligt an generationsskillnader, kulturkrockar och den förvirrande hanteringen av en dödsdom – en hyllad film baserad på en verklig lögn..
Till min dotter är gjord av en kvinna, själv boende mitt i krigshärden, utan någon som helst plats att fly till, och som spenderat fem år åt att låta kameran gå. Dag som natt. Genom liv och död. Kvinnan heter Waad Al-Khateab och platsen är Aleppo i Syrien, där hon lever sitt liv, blir förälskad, gifter sig och föder en dotter. Allt medan staden bit för bit tillintetgörs av IS och sen Ryssland. Och allt medan hon och hennes man försöker rädda så många liv de kan.
Maj 1945. Ett par dagar efter andra världskrigets slut förs en grupp unga tyska krigsfångar till Danmark för att desarmera de två millioner minor som har spridits ut längs den danska västkusten av de tyska ockupanterna. Kommandot över gruppen av försvagade, unga män är sergeant Carl Leopold Rasmussen. Likt många av hans landsmän känner han ett avgrundsdjupt hat för tyskarna efter att ha genomlidit fem miserabla år under ockupation. Rasmussen låter sin ilska flöda över krigsfångarna fram tills den dag det händer en tragisk olycka. En olycka som får honom att byta bild av fienden, trots att det kanske är för sent.
80-årige Anthony bor ensam i sin lägenhet. En ordningsam och självständig man som inte vill ha någon hjälp i vardagen. Men dottern Anne har sett hur hennes far glömmer, blandar ihop saker och blir allt mer förvirrad. Florian Zeller filmatiserar sin egen succépjäs och till skillnad från många andra försök att gestalta demens, skildras här även den sjukes perspektiv. Subtilt och med små medel levandegörs Anthonys förvirring och minnesförlust så publiken också upplever den.
Den unga irländskan Rose-Lynn har redan upplevt mycket; när hon kommer ut från en fängelsevistelse väntar hennes desillusionerade mamma hemma med hennes två små barn, som hon inte orkar engagera sig i. Det enda Rose-Lynn vill är att sjunga country. När hon börjar jobba som hushållerska hos Susannah är det början på en vänskap som kanske kan leda till en sångkarriär.
Bretagne, Frankrike, 1760. Konstnären Marianne har fått i uppdrag att göra ett porträtt av Héloïse, en ung kvinna som just lämnat klostret. Héloïse ska giftas bort och den presumtiva brudgummen vill se hur hon ser ut. Men hon vill inte gifta sig och Marianne måste måla henne i smyg. Hon iakttar Héloïse om dagen och målar henne i hemlighet på natten. Mellan de två kvinnorna växer en intimitet och attraktion fram. De delar Héloïses första och sista ögonblick av frihet, allt medan Marianne målar det porträtt som ska avsluta allt.